Egendomligt att två äventyrare, båda norrmän dessutom, är så frekventa i korsord. Nu är det förvisso inte alltid äventyrarna själva som hamnar i kryssen utan det som förde dem framåt – både i historien och på haven. Jag talar givetvis om Nansen och Heyerdahl och deras Fram och RA. Särskilt Heyerdahls RA kan vara det mest klassiska, och uttjatade, av alla små korsordsord – en papyrusflotte som kryssar sig fram i hart när varje korsord.
Tillsammans med SO och det lilla ostkrypet OR bildar RA en trio av småord du aldrig kommer undan, varken som konstruktör eller lösare. Som konstruktör lägger du inte in dessa ord medvetet, det behövs nämligen inte, för de hittar in i krysset ändå. Har du envist motat bort dem under nästan hela konstruktionsfasen så kan du ge dig (konstruktions)fasen på att den där gamla vassbåten ändå seglar in och ankrar upp i någon av rutorna längst ner till höger, eller var man nu ämnar avsluta ordväven. Det är bara att bita i det sura äpplet och snickra ihop ännu en bRA-nyckel.
Man kan ju alltid variera sig med solguden RA (som ju lånade ut sitt namn till Heyerdahls båda fartyg RA och RA II.) Men ända sedan jag som ung tonåring på måfå lånade med mig Fatuhiva – tillbaka till naturen från morfars skeppsbibliotek så har Heyerdahl fascinerat och intresserat mig. Jag hedrar därför gärna denne egocentriske sjöfarare som vann över vetenskapen (om hur tidiga kolonisationsresor över haven egentligen gick till.) med ytterligare några RA-nycklar: FOR MED THOR, DREV MED GUTTER, DREV MED NORRMÄN, FLÖT FINT, ATLANTFARARE, HÖLL SIG FLYTANDE m.fl.
Med Nansens skuta Fram är det annorlunda. Fram tar sig inte fram utan lots. Här får man locka och pocka lite mer än RA, som utan att fråga förtöjer sig lite varstans. Fram har ju den goda egenskapen att både vara namnet på en båt och ett adverb. Läge för att vilseleda och förvirra med andra ord. FÖRDE FRAM FRAM. Eller bara FÖRDE FRAM. FRAMFÖRKNIPPAS kanske? Och inte att förglömma – NÅDDE FRAM TILL, med det uppenbara svaret POLARISEN.
Som en intressant sidohistoria, och som man sällan läser om, är att Roald Amundsen också förde fram Fram. Nansen var hygglig nog att låna ut sin polarskuta till Amundsen när denne fick för sig att bli förste man att nå Nordpolen.
Men när det stod klart att att Robert Peary hunnit före ändrade han i hemlighet expeditionens destination till Sydpolen. Så där bara. Är man äventyrare så är man, och är den ena polen redan paxad finns det fler poler att inta. (Att Hitler intog Polen är en helt annan och mycket tristare historia)
Som ett intressant mått på Amundsens självrådighet, och besättningens uppenbara brist på den samma, var det först när de (i lånta fjädrar från Nansen) passerade Madeira som han lät undslippa, lite sådär by the way, inför en häpen besättning, som dittills glatt sig åt en trevlig tur till Nordpolen, att det minsann var till Sydpolen de stävade. Att de ljumma sydvsästvindarna fläktat och golfstömmens värmande vågor skvalpat runt Framskrovet i några veckor var det ingen som hade funderat något närmare över.
Vi avslutar denna äventyrliga seglats med den givna nyckeln: TOG SIG NANSEN OCH AMUNDSEN. Någon?
